Alastor – Crushing Christendom

Portugisisk ”thrash metal”
[Barbarian Wrath]

1. The Return of Alastor
2. Spawn of Evil
3. Infernal Power
4. Witch Hammer
5. Necronomicunt
6. The Fall of God
7. Total Devastation
8. Black Mass
9. Power Thrashing Death

Destructor – trummor
Tormentor – bas och sång
Desecrator – gitarr
Inspelad i mars-april 1999 i Hell-Mayhem Studio.
Producerad av Alastor.

Alastor - Crushing Christendom”Det här är inte retro-thrash”, säger Alastor. ”Det här är äkta, gammaldags thrash”. Jaha, okej. Vi tolkar det välvilligt som att medlemmarna i Alastor har levt med thrash ända sedan 80-talets glansdagar och därmed inte hakat på en trend. Så generösa är vi, men vi konstaterar samtidigt att det här är en biljett rakt tillbaka till 1985.

Ett föga originellt intro öppnar skivan med åska och kyrkklockor. Vi nöjer oss med att ställa frågan: varför ska det alltid vara dessa intetsägande intron? Så följer en dryg halvtimmes orgie i thrash, från ”Spawn of Evil” som påminner om tidiga Bathory, via ”Witch Hammer” med sin Exodus-dyrkan, ”Necronomicunt” med blygsamma Sodom-referenser (påminner också en del om Exodus ”Bonded by Blood”), till ”Power Thrashing Death” som innehåller typiska Destruction-riff. Apropå Destruction; Alastors låttitel ”Total Devastation” är väl inget annat än en sammanslagning av Destructions låt- respektive skivtitlar ”Total Desaster” och ”Eternal Devastation”. Tycker jag.

Överhuvudtaget väcker titlarna associationer till 80-talsband. Så visst är det retro, det kommer man inte undan. Det må vara retro med övertygelse och inlevelse, men det är ändå inget nytt. Musiken är förvissa bra, medryckande och hård, men inte nyskapande alls.

Musiken är uppbyggd på nedstämda dubbelgitarrer som spelar klassiska thrashriff enligt enkla mönster och strukturer, men med finess och kraft. Riffbyten och tonhöjningar känns igen. Trummandet håller ofta en jämn halvsnabb takt där bastrumman och virveln slås på vartannat beat, medan hi-hat slås på varje (se t.ex. Bathorys ”The Return…”). Men ofta får de dubbla baspedalerna arbeta. Basen är fyllig och tydlig, men tillåts inte göra några utsvävningar.

Som titeln antyder är ”Crushing Christendom” fylld med aggression. Det kommer man långt med. Men den som letar efter någonting som indikerar att skivan är inspelad i slutskedet av 1990-talet får leta förgäves.

Ursprungligen publicerad 2001