Recensionen

Att lyssna på musik är att öppna sina sinnen och låta dem övertas av resultatet av en artists visioner. Lyssnaren blottar strupen och ger sig som offer till konsten. Det är att bli penetrerad. Skaparen av musiken är aktiv, den lyssnande är passiv.

Vad är det att recensera? Det är att på en gång öppna sina sinnen för musikens kraft, men ändå hålla sitt sinne aktivt. Därmed böjer man sig inte, man låter sig inte penetreras. Mellan den skapande och den lyssnande etableras en ny relation, en relation som till lika stor grad är en maktrelation, men som inte reduceras till en envägsdomination.

Platon menade detsamma om läsandet, och det var av den anledningen han instiftade sin akademi; läsaren skulle göra sig mottaglig för texten utan att passivt låta sig penetreras. Liknelsen är inte långsökt för Platons Grekland. Där ansågs sex mellan två män som någonting naturligt, men det var den penetrerande som var aktiv, och det var hans situation som betraktades som den fördelaktiga, och var reserverad för äldre, lärda män. Den som lät sig penetreras fick i utbyte kunskap och lärdom av den äldre, men det var alltid någonting negativt i att vara den passiva, feminina parten – som lät sig penetreras av en aktiv agent.

Platon drar paralleller till läsandet: den mänskliga hjärnan fungerar i någon annans tjänst. Det är någon annans ord den formulerar. Man låter sitt eget tänkande tas över, och lägger sig passivt inför författarens vilja. I akademin skulle man däremot lära sig att ta emot texten på ett kritiskt sätt, och därmed vara aktiv i sitt läsande. På så sätt ska också den recenserande hjärnan frigöra sig från sin underlägsna ställning.

Ursprungligen publicerad 4 december, 2002